Seni Seviyorum

Jag vet att det bara är att släppa taget för av uppnå oändlig lycka. Vi alla har våra platser dit vi vill åka, gå eller flyga till. Mitt ställe ligger nere i orienten, där tusen och natt har sitt fäste. Det är där jag är som lyckligast.
Små problem, som min vardag innehåller här, existerar inte där. Jag känner mig vacker, älskvärd och stolt över mig själv. Jag har många gånger försökt att beskriva denna känsla, men det känns aldrig som om att jag gör den rättvisa. Jag ska sluta hoppas och börja förverkliga mina drömmar. Jag vill aldrig se tillbaka och ångra att jag aldrig tog chansen att göra det, jag verkligen vill göra.

- Man måste våga satsa, för att kunna vinna -

Imorrn, Lördag, kommer några av mina underbara vänner hit och vi ska dricka vin, gå ner i spagat och dansa på bordet. Jag har städat lägenheten med både dammsugare och mopp... It´s ready for party :D

Jag älskar er! <3


En insiktens dag

Började morgonen med att jobbet ringde och fråga om lilla jag kunde komma och jobba extra nu ikväll.
Tankarna gick: " jag behöver pengar, jag behöver pengar, Apo åker till stockholm idag, jag vill träna..." svaret blev: "Ring in någon annan" :D Men nästa vecka, då börjar allvaret på riktigt, då måste de extra cashen börja rulla in... annars blir det inget Turkan med girlsen. Förresten så känner jag mig väldigt stressad av just den resan... vet inte varför men Emma hade en mycket bra tanke angående det och det var att jag i stort sett ALDRIG planerar mina resor, speciellt inte mina Turkiet resor. Så då när jag måste planera något som kommer att ske om cirkus 4 månader, blir jag stressad och kan jag inte hantera det. Känns tråkigt, men skönt att man fortfarande får insikter om sig själv.

Det nästa som hände var att sötnosen Leila skickade över ett litet brev genom "the cyber space" (alltså ett brev i sms format) till mig, som verkligen gjorde min dag! :D Så underbart med vänner som gör en glad!

Jag börjar känna en viss frustration över det mesta just nu... antagligen är det bara den satans vintern som börjar släppa taget av våra liv, så att vi faktiskt kan börja leva igen. Jag tror inte jag är menad för det här landet. Hur kan man självmant välja att bo här!? Självklart finns det många fördelar, men just vintern och jag är ju inte bästa vänner.

Nu ska jag hälla i mig några koppar kaffe och sen ta mig en titt i spegeln och ta tag i dagen.

Kärlek till er!

RSS 2.0